Var mer än hemma kan man känna sig hemma?

Jag har, förutom det första halvåret i mitt liv, bott här i Lerum, i exakt samma hus. Naturligtvis finns det ingen annanstans där jag känner mig hemma. Åren går, och förr eller senare ska jag flytta hemifrån. Jag är ändå 21 år nu, och inser att jag inte kan bo här, i hemmets trygga vrå, hur länge som helst.

Jag har funderat mycket på hur jag vill bo. Mitt första egna hem blir med största sannolikhet en lägenhet, någonstans i Göteborg. En tvåa vore bra *drömmer* Men kanske att en etta är det mest realistiska? Jag vet inte. Sedan är ju kruxet att jag helst vill slippa ta studielån. Ska jag komma undan med det, är det nästan omöjligt att flytta. Eller? Å andra sidan, hur många lånar inte? Dock får man betala tillbaka på det resten av sitt liv, typ.

Hur vill jag bo när jag blir stor på riktigt, och skaffar egen familj? Jag har alltid tänkt att jag vill bo i ett villaområde, ungefär som jag gör nu. Det ska finnas trevliga grannar som ska ha barn i mina barns åldrar. Svensson-liv, nejdå ;) Men jag tror inte man ska vara så rädd för det. Man får ju se vart livet bär en, men jag tror ändå att det jag behöver är trygghet och kärlek. Och trygghet tror jag inte att jag kan få av att flänga runt.

Sen jag träffade Jonas har jag befunnit mig mer och mer ute på landet. De bor i och för sig inte särskilt långt ifrån Göteborg, kanske en halvtimma med bil, men det är ändå det här med en smal, liten grusväg, skog, hagar och allt. Och det är så mysigt! Jag trodde nog inte att jag skulle tycka det, har alltid tänkt att det måste vara tråkigt att bo så. Men det är verkligen inte det! Jag längtar tills jag ska dit nästa gång! Kan förstås vara för att jag får pussa och krama på den jag älskar mest, jag längtar kanske inte bara för att det är på landet ;)

Frågan är dock, kan jag få känslan av "hemma" någon annanstans än i det huset jag bor i nu? Kan jag känna mig hemma i en lägenhet i stan? I ett annat hus, i ett annat villaområde, i en annan del av Sverige? Eller i ett hus på landet, med smal grusväg där alla känner alla? Jag vet inte.

Nog med skumma funderingar för ikväll ;) Men det kanske är någon som förstår ungefär hur jag tänker?

Sov gott!
Kram :)