Pratade med min mormor tidigare ikväll. Min morbrors frus pappa har gått bort. Jag kände honom inte, men det berör mig ändå på något sätt. Jag vet hur jobbigt det är för de nära anhöriga. Till råga på allt är mamman väldigt sjuk i demens, vilket gör allting ännu svårare. Hon kan inte bo kvar själv hemma så de måste ordna med särskilt boende åt henne. Ovanpå det ska de ta i tu med begravning, föräldrarnas hem osv. Fy!
Han var gammal och sjuk, i och med hans bortgång tog hans lidande slut. Otroligt skönt för honom, och till viss del för de anhöriga, de slipper nu oroa sig. Men saknaden är såklart stor. Livet kan ta plötsliga vändningar.
Sådana här saker får mig att tänka till, att verkligen uppskatta det man har. Jag älskar min familj och Jonas över allt annat. Och mina vänner, jag vore ingenting utan er! Tack alla, för att ni finns! <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar